Nils-Ivar Lindström recension från PRO.se Farsta - Jazz i Ladan den 30 oktober


Jazz med swing och sköna ballader i veckans föreställning


2019-10-30 En fullträff


blev det både för JazzMaTazz och Kastanjegårdens vänner, inklusive jazzLadans trogna publik, när nämnda swingkvintett tog ton. Repertoaren var på något sätt uppdelad på två halvlekar. Före paus fick vi lyssna till ett pärlband av pålitliga örhängen från jazzens guldålder med ”Frim Fram Sauce” som ett av få undantag. Efter pausen kom låtar som ligger lite vid sidan av klassikerna, med t ex ”Route 66” bland undantagen.


Men genomgående handlade det om swing av bästa kvalitet sockrad med en och annan skön ballad så att man kunde hämta andan. Jazzmusiker delar ju med sig av hjärta och själ när de, som nu, spelar inspirerat. Dessutom har JazzMaTazz två profiler som uppvisar kroppsspråk vid agerandet.


Det är Gustav Rosén på saxofon och charmtrollet Ulrika Goliats Fredriksson med härlig sångröst. Anders ”Tatte” Lindgren (piano och konferencier), Mårten Korkman (bas) och Jesper Kviberg (trummor) kan till följd av instrumenthanteringen inte visa upp samma grad av kroppsspråk.


Det här gänget har prisats och belönats i många sammanhang. Nu förstår vi varför.

Att JazzLadan var fullsatt blev ytterligare en fjäder i hatten för Kastanjegårdens vänner. Den legendariska ”Blå korgen” fylldes säkert med en hel del ”prassel” när den gick runt.

 


Tore Ljungbergs recension av At Last i Orkester Journalen nr 5  2011

"JazzMaTazz bildades 1997, första cd:n kom året därpå.

Nu är andra plattan klar och den bjuder på svängig, elegant och avspänd swing från 1920-40 -talen.

De flesta numren är kända standardlåtar. Gruppens musik är inte alls museal, här finns en del moderna infallsvinklar.

Som i At Last som framförs i mjuk balladstil eller det sköna Django Reinhardt-inspirerade gitarrspelet i Get yourself a new broom.

Detta är lättillgänglig musik lyssnaren blir väldigt glad av och stundtals har jag svårt att sitta still.

Ulrika Goliats Fredriksson har en ren och tilltalande behaglig innerlig röst och gör sångerna full rättvisa.

Musikerna är också drivna och bjuder på utmärkta solon.

Mest förtjust är jag i gitarristen Anders Ohlsson, som ibland spelar härlig Django Reinhardt-anda.

Finallåten You go to my head avslutas med ett par minuter långt enkelt trumsolo, ganska effektfullt.

JazzMaTazz ger ett mycket positivt intryck och visar att den här "gamla" musiken håller även på 2000-talet"


Tore Ljungberg, Orkester Journalen nr 5 Oktober 2011